Att nå målet är ofta lättare än att vara trogen resultatet

2

Idag tänker jag vara väldigt ärlig och väldigt privat i bloggen, för jag anser att det kan vara viktiga insikter för fler än mig, – det som landat hos mig idag. Även om jag hjälper andra med hur att tänka, så är det inte alltid man är obs på sina egna beteenden. Men livet är en resa och meningen är ju att vi ska lära oss om oss själva under resans gång. För att kunna landa och fortsätta framåt i vår absolut bästa energi. Idag har en stor pollett trillat ned mig.

Jag har jojjat upp och ned i vikt ett antal gånger i mitt liv. För fyra år sedan tog det mig ett år att gå ned trettio kilo. Kilon jag hade lagt på mig efter jag hade träffat min exman. Inte på något sätt var det hans fel vad JAG stoppade i min mun, även om han är en trivselätare med ett starkare driv för mys än vad jag hade karaktär att stå emot, men så här med facit på hand förstår jag nu att det inte var så mycket det att jag släppte taget och gick in i hans vanor, som att det inte riktigt fanns plats för mig i mitt eget liv, i vårt gemensamma liv. Plats för att jobba hårt – ja. Plats för att driva och vara projektledare för en stor familj med mina barn och hans barn med allt vad det innebär – ja. Plats för att vara det sociala loket i familjen – ja. Men det fanns inte riktigt plats för… mig. Och jag gjorde inte heller plats för mig. Lyssnade inte efter vad JAG behövde göra eller inte göra för att orka vara MITT bästa jag. För det är mitt eget ansvar – som jag inte tog. Jag har funderat ganska mycket denna sommar och har äntligen efter 55 år, insett vad det är som omkullkastar mig gällande vikten. Det är när jag springer för fort, petar in för mycket på att göra listan och inte ger mig själv tiden att tänka efter, som jag först börjar tulla på det som egentligen får mig att må bra, prioriterar bort träningen för att jag inte ”hinner”. Kör slut på mig själv så jag börjar peta i mig saker som höjer energin. Snabbåtgärder, som fel mat. Glömmer ofta att äta på dagen, vilket gör mig till en varg på kvällen, som börjar glufsa i sig saker. För mycket och ofta dessutom för sent, eftersom jag ofta jobbar väldigt långa dagar. Efter ett tag infinner sig, det som min väninna Fia kallar för ”what-the-fuck” stadiet. Där jag redan har hamnat så snett viktmässigt att jag går all in i fel riktning. Det låter verkligen inte klokt – men jag vet att jag inte är ensam om detta beteende. Jag tror att det till och med kan vara lite typiskt beteende i en hög-presterares liv. För jag är en hög presterare och ibland orkar jag inte riktigt med mitt eget tempo. Och då faller jag igenom. Full out! Jag gör sällan saker halvhjärtat.. 🙂

För tre år sedan hade jag alltså gått ned trettio kilo. Nu tre år senare – har jag lyckats gå upp nästan tjugo av dem. Har konstaterat länge att jag vill komma ned i vikt igen, men inte riktigt orkat ta tag i det, för det har varit nödvändigt under denna tid att ha mycket fokus på att vara stark för många andra runt mig. Ibland ser livet ut så och jag har valt att inte ställa så höga krav på mig själv under den här tiden. Av kärlek till mig själv. Men kontentan är ändå missriktad kärlek, eftersom det har lett mig till ett resultat som jag inte gillar.

Efter sommarledigheten bestämde jag mig dock för att ta tag i vikten igen. Att satsa på MIG! Gjort upp en plan för den vikt jag vill landa i och när. Skrivit i kalendern vad jag ska väga varje måndag för att kunna nå den önskade vikten, för att ge mig själv hanterbara, visuella delmål men även för att verkligen ha koll på om mitt mat och dryck beteende ger mig de resultat jag vill ha. Detta driv gjorde att jag tappade 30 kilo i vikt och jag vet med facit på hand att när jag kommer hit hän, där jag tar ut en riktning och ger mig själv en plan – då lyckas jag. Jag har redan tappat tre kilo och är stark i mitt fokus på rätt resultat.

Spännande nog, dök det upp ett gammalt klipp på FB i morse från tre år tillbaka, där jag pratar just om mål och om att göra det som krävs för att komma dit man vill. Jag lyssnade på detta och det är ett både klokt och tänkvärt inlägg, men då visste jag inte om det som skulle ge mig en så enorm insikt idag – tre år senare. https://www.facebook.com/lili.ost.9/videos/10152164038426199/

Jag hastar förbi en avgörande viktig del i inlägget. Jag pratar om vikten av att ta sig i mål, men snuddar bara vid att ha en plan för att fortsätta att få de önskade resultaten. Precis som jag har skapat en plan för hur jag ska göra för att gå ned i vikt, behöver jag skapa en plan för hur jag ska behålla den även framåt. En livslång plan, som blir lika självklar som att borsta tänderna eller duscha. Plötsligt stod det väldigt klart för mig att det är HÄR jag lägger grunden för att inte kunna hålla vikten år efter år, utan bara under en begränsad tid. Det är alltså när jag slutar göra aktiva val som håller mig kvar i det önskade resultatet och släpper taget, som jag faller tillbaka till det beteende som gör att jag lägger på mig igen och slutligen hamnar i ”what-the-fuck” stadiet som gör att kilona rasar på mig… Det här är en viktig parameter inte bara gällande vikten, utan gällande ALLT! Ta t ex de löften man ger varandra när man är nykär, hur man pratar om ett fantastiskt förhållande som man är helt klar över hur man vill att det ska se ut – och så plötsligt gör man inte längre de aktiva val som leder till det man önskat, utan faller in i ett feltänk som så småningom om leder in förhållandet i ”what-the-fuck” stadiet.  Det kan vara hur man behandlar sin bil… Hur man leder sin personal. Det är verkligen applicerbart på allt!

Känner du igen dig? Kanske gällande vikten? Kanske gällande något annat? Har du en plan för hur du håller dig själv trogen de mål du har satt upp? Eller är det dags även för dig att fundera på vad du behöver göra för att stötta dig själv – hela vägen?!

Lycka till/With Love Lili

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

Lämna en tanke